Platon och relationella begrepp

I Västerlandets filosofi (1945) förklarar Bertrand Russell att Platon leddes in i motsägelser på grund av sin oförmåga att förstå de relationella begreppens natur. Med att ett begrepp är relationellt menas att det uttrycker en relation mellan minst två objekt. “Större än”, “yngre än” och “lika stor som” är alla relationella begrepp. Jag vet inte vilken vikt de relationella begreppen spelade i Platons filosofi, men tydligen drog han slutsatsen att, eftersom ett ting kan vara större än ett annat ting och mindre än ett tredje, så kan ett och samma ting vara både stort och litet. Denna skenbara paradox kommer sig naturligtvis av att man inte gör en distinktion mellan relationella och icke-relationella begrepp. Om man ska uttrycka sig korrekt tycks det vara så, att satser där relationella begrepp ingår alltid bör nämna minst två begrepp varom begreppet uttalar sig. Vi använder visserligen ord som “stor” och “liten” i vardagsspråket, men om vi reflekterar över detta en sekund så inser vi att ingenting är stort eller litet i sig; utan endast i relation till andra objekt. Så långt allt väl!

Är alla begrepp som kan uttryckas relationellt relationella begrepp? Eller finns det begrepp som kan vara både relationella och icke-relationella? Det är antagligen en enkel fråga för någon med kunskaper i grammatik. För mig, som saknar sådan kunskap, tycks det förra vara fallet. Jag kom att tänka på hur de båda moraliska nyckelbegreppen “rätt” och “gott” förhåller sig till det här ämnet. “Det rätta” tycks vara ett solklart fall av icke-relationella begrepp; det är meningslöst att prata om mer eller mindre rätt. En handling kan i olika hänseenden stå närmare eller längre ifrån den rätta handlingen men den kan inte vara mer eller mindre rätt. “Det goda” är emellertid ett relationellt begrepp. Det är helt förståeligt vad som menas med att någonting är “godare än” eller “sämre än” (i betydelsen “mindre gott”). Och till poängen i det här inlägget: Innebär det faktum att “gott” eller “det goda” är ett relationellt begrepp att det i strikt mening är meningslöst att tala om det goda? Kan man bara prata om någontings godhet i förhållande till andra tings godhet? Om så är fallet, vad får det för konsekvenser för moralfilosofin?